Ursprungsland/Hemland
Afrika/England

Användningsområde
Spetslik ras av urhundstyp

FCI-Klassifikation
Grupp 5

Rasinformation

Rasstandard


 

Basenjin är vad många skulle kalla en lite annorlunda hund som även har lite katt i sig och den tillhör en av de äldsta hundraser som finns. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Alger i Algeriet och målningarna anses vara ca 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i fd Belgiska Kongo. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i fd Belgiska Kongo men även i södra Sudan. Där används de både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en hemgift.

Kring sekelskiftet kom dem första basenjis till västvärlden men dessa dog tyvärr kort därefter av valpsjuka. Det var inte förrän på 30-talet som några överlevde karantän och dessa visades även på utställning i England där dem gjorde succé. Damen som var först med att lyckas få några individer att överleva hette Ms Burn och hon tog sammanlagt in 5 basenjis under 30-talet. En annan viktig person för basenjiaveln i väst var Veronica Tudor- Williams som också hon tog hem ett antal hundar med vilka hon började sin berömda avel.
Till Sverige kom basenjin 1951 och det var ett par importer ifrån England. Det föddes ett tiotal kullar under 50-60-talet och aveln tog inte riktig fart förrän på 70-talet.

 

Basenjin är den enda hundras som inte kan skälla men den är ändå inte stum. Basenjin kan morra och gnälla precis som andra hundar. Stämbanden är annorlunda konstruerade och räcker alltså inte till för ett skall utan det blir ett annat sorts läte som kan beskrivas som en joddling eller gurglande. Detta läte kommer oftast då basenjin är glad, exempelvis när någon i familjen kommer hem eller då det nalkas mat. Är det något som basenjin gillar så är det mat i alla dess former. Den är mycket matglad och man måste passa så att den inte ”tjuvar” till sig mat. Den har alltför lätt att lägga på hullet och en basenji ska definitivt inte vara överviktig!

Basenjin är en nyfiken och frihetsälskande hund som gärna ger sig ut på upptäcksfärder och jakt om den inte hålls under uppsikt eller i koppel. Visst finns det flertalet basenjis som tränats och tävlat i lydnad men för den som enbart vill ha en hund som lyder blint finns det andra raser som passar bättre.

Basenjin har en mycket utpräglad jaktinstinkt och det krävs mycket tålamod och engagemang från ägaren om man vill kunna få hunden att förstå att det inte är tillåtet att jaga. Vill man ändå låta hunden få utlopp för sin energi och jaktlust så kan man prova på lure-coursing .Detta är en slags kapplöpning där hundarna får springa efter en har-atrapp på en speciell utformad bana.

 

Anmärkningsvärt för rasen är att den är mycket renlig av sig och gillar inte att bli blöt och smutsig. Regnar det ute så får husse och matte gärna gå ut själva för det är inget väder för en basenji!  Däremot så är den en riktig soldyrkare och ser oftast till att hitta den plats i huset där soler skiner in och värmer som bäst och ges det tillfälle så ligger den givetvis mitt ute i solen och njuter av värmen. Likt en katt sitter basenjin gärna på bordet och kikar ut för att se vad som händer utanför och till natten ligger den gärna ihopkurad under täcket tillsammans med husse och matte.

Basenjin har en mycket stark flockkänsla och älskar att vara nära sin familj och allra bäst är det när hela ”flocken” är samlad. Den kan vara lite reserverad mot främlingar och det är därför väldigt viktigt att den redan som valp socialtränas. Den behöver både vänja sig att träffa nya människor och att kunna vistas i olika miljöer.

Framför allt är basenjin en sällskapshund men den är också en mycket attraktiv utställningshund. Den kan även tränas i viltspår, agility och lydnad och den hänger gärna med på det mesta husse och matte företar sig.
Fostrar du bara din basenji rätt och ger den all den omsorg den behöver så kommer du att ha en allra bästa vän och följeslagare i cirka 15 år framöver. Som så många basenjiägare säger: En gång basenji, alltid basenji!

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i f d Belgiska Kongo. Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla.
Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla ett skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning.
Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i f d Belgiska Kongo, men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet.
Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.

HELHETSINTRYCK

Basenjin ska vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert och intelligent. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall vara stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
Avståndet från nackknölen till stopet skall vara något längre än från stopet till nosspetsen.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR
Basenjin skäller inte men är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Anmärkningsvärt för rasen är dess renlighet i alla avseenden. Den skall vara intelligent, självständig med ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan de uppträda reserverat.

HUVUD
Skallparti
Skallen skall vara flat, väl utmejslad, medelbred och avsmalnande mot nosen. Skallens sidolinjer skall avsmalna gradvis mot mungiporna, vilket gör att kinderna ser strama ut.

Stop
Stopet skall vara måttligt markerat.

ANSIKTE
Nostryffel
Svart nostryffel är önskvärd.

Käkar/Tänder

Saxbett med kraftiga käkar och korrekt placerade tänder.

Ögon
Ögonen skall var mörka, mandelformade, snedställda, fjärrskådande och ganska outgrundliga i uttrycket.

Öron
Öronen skall vara små, spetsiga, uppstående, svagt kupade och något framåtlutande, av tunn struktur och högt ansatta. Avståndet mellan öronspetsen och hjässans mittlinje är mindre än avståndet från örats yttre ansättning till hjässans mittlinje.

HALS
Halsen skall var kraftfull, väl välvd, förhållandevis lång utan att vara tjock och den skall vara något mer utfylld vid strupens bas samt övergå i en elegant kurva, som framhäver nackens välvning. Den skall vara väl ansatt mellan skuldrorna för att ge huvudet en stolt hållning.

KROPP
Kroppen skall vara proportionelig.

Rygglinje
Ryggen skall vara kort och rak.

Ländparti
Ländpartiet skall var kort.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och oval och ha väl välvda revben. Den skall övergå i en tydligt markerad midja.

Svans
Svansen skall vara högt ansatt och sätet skall skjuta ut bakom svansroten för att ge bakpartiet ett markerat utseende. Svansen skall vara hårt ringlad över ryggen och ligga tätt intill höften, antingen enkelt eller dubbelt ringlad.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL
Helhetsintryck
Frambenen skall vara raka med fin benstomme.

Skulderblad

Skulderbladet skall vara väl tillbakalagda, muskulösa utan att vara grova.

Armbåge

Armbågarna skall sluta tätt intill bröstkorgen. Sedda framifrån skall armbågarna ligga i linje med revbenen och benen skall fortsätta i rak linje mot marken, vilket ger en front, som varken är för bred eller för smal.

Underarm

Underarmarna skall vara mycket långa.

Mellanhand

Mellanhanden skall vara tämligen lång och rak men fjädrande.

Tassar

Tassarna skall vara små, smala och kompakta med tjocka trampdynor, väl välvda tår och korta klor.

BAKSTÄLL

Helhetsintryck
Bakbenen skall vara starka och muskulösa. De får varken vara inåt- eller utåtvridna.

Knäled

Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Underben

Underbenen skall vara långa.

Has

Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

Tassar

Baktassar som framtassar.

RÖRELSER
Benen skall föras rakt framåt med snabba, långa, outröttliga och schvungfulla rörelser.

HUD
Huden skall vara mycket smidig. När öronen spetsas framträder rikligt med fina rynkor i pannan. Sidorynkor är önskvärda med får inte överdrivas så att hakpåse bildas. Rynkor är mer märkbara hos valpar. Påp grund av brist på skuggningar är rynkorna inte så framträdande hos hundar med svart grundfärg.

PÄLS
Pälsen skall vara kort, blank, åtliggande och av mycket fin struktur.

Färg

Rent svart och vit; röd och vit; svart med rostrött och vitt, som även förekommer med eller utan roströd mask och roströda tecken över ögonen; brindle, röd bottenfärg med svarta strimmor, ju skarpare desto bättre. Det vita skall förekomma på tassarna, bringan och på svansspetsen. Vita ben, vit bläs och vit krage är tillåtet.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd
Idealmankhöjd
Hanhund 43 cm
Tik 40 cm

Vikt
Hanhund 11 kg
Tik 8½ kg

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.